21 juni 2010 00:05

Trots att det verkara vara tämligen segdraget, följer jag ändå utvecklingen av detta fall i internetartikeln.

Ni vet, det barnet jag skrivit om tidigare som inte fick vara med i en ideell förening, och som fick tillbaka medlemsavgiften två gånger i ett kuvert....

Jojo... Sverige i all ära.

Tur att Kronprinsessan fick gifta sig i allafall i detta fantastiska land.

"För Sverige - I tiden"

Eller hur...? ;-)

Det sista som publicerades var ju att den aktuella föreningen nekade till sitt eget förlikningsförslag (?!), och meddelade att de inte kunde tänka sig att träffa någon som helst uppgörelse varken med barnet i fråga, dennes föräldrar eller övriga anförvanter, som det så vackert beskrevs.

Sorgligt nog, måste ju jag som förälder säga...

Barnets ombud menar att det i dag, rättsligt sett står klart att barnet uteslutits genom felaktigt förfaringssätt då man inte på något sätt tillämpat de riktlinjer och den tågordning som anges av Riksidrottsförbundet.

Man har fastställt att barnet samt dennes föräldrar varit medlemmar i den aktuella föreningen under åren -05 tom -08, och att barnet representerat föreningen i tävlingssammanhang under denna tid, samt deltagit i träningsverksamhet under den aktuella tiden. Föräldrarna har agerat som aktiva supporters i huvudsak.

Man har fastställt att föräldrarna begärt utträde ur föreningen under hösten 2008, mot bakgrund av personliga skäl som utgjordes av att en annan medlem uttalat sig nedsättande och kränkande över internetforum på ett sätt som fått familjen samt barnet (som själv kunde komma åt texterna över nätet) att känna grov olust. Dessutom, trots att man bett styrelsen om hjälp att få stopp på detta som de utsattes för, (som strider mot Riksidrottsförbundets grundläggande värderingar) ändå inte erhållit någon hjälp.

Fastställt är även att det poängterats att barnet ska kvarstå som fullvärdig medlem och även fortsättningsvis ta del av träningsverksamheten tillsammans med de andra barnen.

Fastställt är också att föreningen (trots sin lama rekommendation att barnet skulle söka annan klubb) godtagit detta villkor, då barnet deltog under hela säsongen 2008 fastän föräldrarna utträtt med sina medlemskap ur föreningen.

Fastställt är att man återbetalat barnets medlemsavgift, inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen, utan förklaring samt att detta förfaringssätt strider mot Riksidrottsförbundets stadgar.

Det är fastställt att barnet i fråga INTE har motarbetat föreningens ändamål eller intressen, snarare har barnet handlat tvärt om, och varit ett föredömligt ansikte utåt när det respresenterat föreningen landet över med goda tävlingsresultat som extra bonus i bagaget.

Barnet har heller INTE försummat att betala av föreningen fastställd medlemsavgift. Det har nämligen betalat den två gånger - och fått tillbaka den i ett kuvert.

Där är det slut på RF´s uteslutningsgrunder, vilka barnet inte hamnat under på något sätt.

Föreningen har kontrat med att via sitt ombud mena att:

Barnet inte har uteslutits, och de vitsordar att föräldrarna begärt utträde och fått detta beviljat. Dock vill de inte kännas vid att man poängterat att barnet ska kvarstå som fullvärdig medlem.

Rekommendationen gällande att barnet skulle söka annan klubb, lutar föreningen på idrottsgrenens specialreglemente, (som i hänvisad punkt anger att barn under 16 år ska vara åtföljda av en vårdnadshavare eller annan myndig person som vårdnadshavaren sätter i sitt ställe, och som har god kunskap och kännedom om sporten samt är medlem i förarens klubb).

Man menar att föräldrarnas utträde ur föreningen omöjliggjort för barnet att förtsättningsvis kunna delta och att föreningen funnit sig nödsakade att avge denna rekommendation tillika återbetala medlemsavgiften kontant i kuvert - två gånger.

Föreningen menar att detta är något som föräldrarna helt och hållet få ta på sig skulden för i och med att de utträtt ur föreningen.

I denna fråga har man även från barnets sida via ombud fastställt att idrottsgrenens specialreglementer är fullständigt oväsentligt i fråga om medlemsskap i föreningar(vilket regleras av RF), särskilt då det regelverk man hänvisar till endast är ett tävlingsreglemente. Här pratar vi om medlemsskap och klubb- samt friträning.

Vidare menar föreningen att föräldrarna aldrig avvisats från något årsmöte med anledning av att de inte varit medlemmar. Detta då föreningen enligt sig själva aldrig haft eller har något årsmöte.

Föreningen menar att de på intet sätt kränkt detta barn.

Vad har dom gjort då?

Klockan är rätt mycket och vi har just kommit från tävling, så...

Jag återkommer i morgon med mina egna funderingar, kring detta.

Kommentera gärna med Era tankar, så länge.

/Kim =)

Frågan kvarstår ju:

Vad har dom gjort då?

Troligast handlar detta inte om någonting annat än att ett gäng sk. "Styrelseledamöter" gått över huvudet på föreningsmedlemmarna, samt grovt förljugit dessa, vilka är de som utgör föreningen och därmed äger densamma.

Man ska minnas att "Styrelsen" i en förening inte äger någonting annat än sina egna spadar och blåställ. Däremot har dom tagit på sig att serva medlemmarna med diverse sysslor, som planering, fundering, delegering och annat.

Men dom äger INGENTING - Ty det gör medlemmarna. =)

Tyvärr, måste jag personligen tro att "Styrelsen" som i alla rätt och riktiga fall ska vara som man säger förtroendevalda, med anledning av att medlemmarna när de väljer dessa representanter lägger hela sin tillit i deras händer har fört medlemmarna i detta fall bakom ljuset på ett TOTALITÄRT MISERABELT sätt.

Annars kan jag inte se, att ett antal fullt friska människor och föräldrar som i detta fall många verkar vara (då man i artikeln talar om ett barn), ställer sig bakom dylika hanteringar av oskyldiga försvarslösa barn å ena sidan, men å andra sidan riskerar att stå med personliga skadeståndsskulder i fall där det egentligen inte har hänt någonting..?

Sedan att förljuga ett juridiskt ombud, (som man kunnat läsa tidigare om), och dessvärre sitt eget vet jag inte vad jag ska ha för åsikt om - egentligen.
Men det talar väl för intelligensen på de drivande krafterna bakom spektaklet.

Själv anser jag att föreningen i fråga, som fått SÅ många chanser och förslag om att lägga detta bakom sig helt gratis och lugnt, att stryka ett stort streck över alltihopa och låta alla barn som vill vara med vara med, men nekat till alla dessa lösningar med hot om att lägga ner föreningen (återigen troligtvis över huvudet på medlemmarna) om detta barn skulle komma och delta, på ett ganska klart sätt visat sig styras av ett gäng "tomhylsor" med fruktansvärt ohjälpbart STORA hål mellan öronen.

Och mot bakgrund av att man även kunnat läsa i artikeln, att det faktiskt finns föräldrar i föreningen som i sin tur försökt diskutera med styrelseledamöten om att det faktiskt vore den bästa lösningen att mötas i en sort förlikning, men fått svar i stil med att: "det inte finns på kartan att NÅGON av de där kommer att bli medlemmar i den här föreningen nåt mer, så länge som den här styrelsen sitter i alla fall", så finns det väl egentligen bara en sak att säga: Det finns bara en Gud. Och det är INTE du som uttalade dig.

Man ska väl ändå komma ihåg början?
Föräldrarna begärde självmant utträde ur föreningen - det var aldrig tal om någon uteslutning av dem.
Därmed har de SIN fulla rätt att vilken dag som helst återinträda, utan att be "Gud" eller någon annan "tomhylsa" om lov, och det finns inte ETT ENDA SKIT som någon kan göra för att förhindra detta.

Annat än att starta ett uteslutningsärende, och natuuuuuurligtvis få detta överklagat till sitt SpecialFörbund, och vidare till RF och Riksidrottsnämnden. Och då snackar vi om att STYRELSEN handlar STRIKT ILLOJALT mot sin egen förening, med anledning av att de i detta fall blir uthängda i offentliga protokoll omedelbart, och allra helst sedan det väl står tämligen SOLKLART att varken barnet i fråga, dess föräldrar ELLER övriga anförvanter (som de så briljant kallades), begått något föreningsrättsligt fel ÖVERHUVUDTAGET.

Om denna familjs val av tygsort i sina festbyxor, eller deras val av färg på bäste "gå-bort-fracken" inte faller aktuell "Styrelse" i smaken - Det skiter väl en elitsimmare fullständigt faaaaaan i.
Eller hur? ;-)

VAD jag önskar att dom stackars "tomhylsor" som driver detta vansinne mot ett barn i dagens Sverige kunnat ta del av mina budskap till dem...
Tyvärr (eller som tur är, kanske jag ska säga istället?) händer detta inte i vår närhet, så den risken är väl tämligen liten.

Jag är fortfarande fri att tycka, och jag anser nog att jag som vuxen förälder till ett väldigt idrottsaktivt barn är SKYLDIG att reagera.

Framförallt hoppas jag att den så kallade föreningsstyrelsen har så gudabenådat torrt på fötterna att de kan trycka igenom en sådan genomvidrig kränkning av ett oskyldigt barn som helt saknar försvar i en Svensk Domstol inför en Svensk Rådman / Domare.

Nu tror ju inte jag att man kan vinna i Domstol sedan man varit tvungen att visa densamma att man ljugit i både tal och skrift när det gäller ett oskyldigt barn i vårt land, men det ska sannerligen bli intressant att följa upploppet på detta race.. =)

Det finns dock EN sällsam fråga som dyker upp hos mig med jämna mellanrum medan jag följer denna misär över nätet, nämligen:

Är det överhuvudtaget NÅGON som har en endaste aning om vilken bevisning Barnet i fråga besitter, med tanke på nivån frågan ligger på - just nu..?

Kanske det är hög tid för "Styrelsen" att fundera över detta, men även för medlemmarna att skyndsamt göra sig av med varbölden som kallas för styrelse...?

Jaja, bara min personliga åsikt detta och ja, jag vet att den kan tendera att bli en aning tuff i kanten den åsikten - särskilt när det gäller barn.

Alldeles för många far illa av tillfälligheter, så jag tänker INTE vara tyst när de blir drabbade av vuxna som förväntas veta vad dom heter, var dom bor och vilken skonummer de själva har, åtminstone.

Kommentera gärna med Era egna åsikter... =)

/Kim =)

Kommentarer:

En utomstående

Måndag 21 juni 20:10
Helt sanslöst hur vissa människor kan få sådana förtroende uppdrag i en förening ! Man undrar ju om dom har egna barn och hur behandlar man dom ?
också utomstående

Också utomstående.

Tisdag 22 juni 13:33
Håller med. :-S

25 december 2009 16:10

Intresserad som jag är av denna typ av artiklar, så följer jag ju detta fall, naturligtvis.

Detta mest med anledning av mitt intresse för det svenska samhällets ständigt återkommande bevis på brister i fråga om mänsklighetens skydd för sina rättigheter, vilka ganska tydligt beskrivs i FN´s Konvention för just Mänskliga rättigheter, men för barnen ännu tydligare i Barnkonventionen och det som kallas för Barnperspektivet.

BTW, så står Sverige just tillsvars inför FN för brott mot de mänskliga rättigheterna, som vi förbundit oss till att efterfölja i vårt land.. :-(

Till saken:

Sist avslutades artikeln med detta: "Det sista förslaget - eventuellt, beroende på vad tränarstaben skulle säga: Kanske var att barnet skulle få delta, tillsammans med EN vårdnadshavare, men endast mot kravet att barnets andre vårdnadshavare samt morfar skulle SKRIVA UNDER ETT DOKUMENT SOM MYNNAR UT I EN RÄTTSLIGT BINDANDE DOM, ATT LOVA OCH BEDYRA ATT ALDRIG SÄTTA SIN FOT PÅ ANLÄGGNINGEN MEDAN BARNET TRÄNAR (detta var för övrigt en huvudförutsättning i samtliga förslag)."

Tyvärr valde föreningen att neka till sitt eget förslag, och som om detta inte vore nog, via sitt ombud skicka ett dokument där man tydligt meddelar att INGEN, varken i huvudstyrelsen eller sektionen kan tänka sig att överhuvudtaget träffa någon som helst uppgörelse med detta barn - eller framförallt barnets föräldrar - eller övriga anförvanter. Och om målet skulle drivas vidare fanns planer på total nedläggning av verksamheten.

Jojo, säger jag.

Och jag tror inte att jag säger nåt mer, om denna miserabla hantering av ett barn, vars enda vilja är att utöva en idrott i dagens Sverige.

Men tillägger gör jag ju, att jag hoppas att denna familj som blivit utsatta för detta driver frågan så långt det bara är möjligt.

Och medlemmarna i föreningen? Tja, dom får väl stå sitt kast när dom deltagit i denna behandling av ett oskyldigt barn.

Den som tiger - den samtycker.

Står man och tittar på när ens kompis rånar Konsum, då blir man åtalad för medhjälp till rån oxå, hur lite man än gjorde.

Just där ligger grejjen - "hur lite man än gjorde".

Man rånade inte Konsum - men man gjorde heller ingenting för att förhindra att en brottslig handling begicks, och det är i sig ett lagbrott.

Detta är inget annorlunda, som jag ser det.

Som förälder så känner ju i allafall jag, någonstans att man skulle ha varit tvungen att sätta ner foten och motgå sin styrelse i ett sådant här fall.

...man ska komma ihåg, att Gud ser och Gud straffar, men jag har varit med när Gud har belönat oxå, och det hoppas jag att han gör åt det här barnet, oavsett vem det är...

Ser absolut fram emot fortsättningen på denna historia...

1 december 2009 22:51

Jag läste nyligen, på Internet en artikel om ett barn som utövade idrott som fritidsintresse, inom vilken idrottsgren framgick aldrig, heller ingen ålder på barnet, men hela historien över hur man hanterat ett försvarslöst barn i dagens Sverige kändes mycket olustig.

Ha i åtanke när Ni läser vidare att det är VUXNA människor ur blandade samhällsklasser i Sverige, som utsatt barnet för detta:

Hypotetiskt sett, kan föreningarna i dag, trots att de uppbär kommunala bidrag och är sk. "ideella" vilket från Riksidrottsförbundets sida kännetecknar föreningar öppna för alla, med särskilt svåra kriterier för att utestänga någon lika förbannat sätta orimliga krav på medlemmarna (medborgarna, för att tala demokratiskt).

Först betalade föreningen tillbaka barnets inbetalade medlemsavgiften, helt utan förklaringar. Trots (från vårdnadshavarna) upprepade försök att få en värdig förklaring, samt komma till rätta med detta, uteblev såväl förklaringar som vilja att lösa det uppkomna. Sedan fick föreningen gå till tingsrätten, (dit man blivit instämd för att avge en förklaring till sitt handlande gentemot ett försvarslöst barn vars enda önskan är, att på samma villkor som alla andra barn få delta i den sociala gemenskapen som idrottsrörelsen i huvudsak erbjuder i Sverige) och där, hör och häpna: Heller inte avge någon särskilt hållbar förklaring, sett ur rättspraxis synvinkel.

Man kunde tydligt se (likaså det egna ombudet) att man på ett synnerligen oaktsamt sätt vilselett sitt eget ombud (advokaten) så att han ”hjälpt” föreningen att luta sig på helt irrelevanta argument - i fråga om - klubbträning. Vi pratar alltså om vanliga träningskvällar här.
Är ni med?

Det är skrämmande att läsa om, när de representanter för föreningen som medlemmarna (tyvärr) valt, felar så fatalt att de själva inte kan se skillnaden på vilka regler som gäller, för olika aktiviteter inom den egna verksamheten. Min första fråga: Hur ska säkerheten för ALLA barn och ungdomar inom idrotten kunna upprätthållas, med dylika ledningars uppenbart bristande kunskaper?
För all del, skit i min fråga. En parentes till tanke bara.. :-D

Okej, vi fortsätter..
Sedan man skämtsamt nog förvillat sitt ombud att luta sig på totalt ovidkommande argument kan man på något ynkligt litet sätt kanske acceptera att barnet får delta på träningskvällarna, mot kravet att föräldrarna överlämnar sitt fulla ansvar till den aktuella tränaren för kvällen. Fullkomligt oacceptabelt, ansåg vårdnadshavarna i detta fall (och det hade nog jag som vårdnadshavare också gjort).

Nästa förslag från föreningens sida var att vårdnadshavarna skulle lämna över sitt fulla ansvar på en morbror.
Vad är det som säger att morbror´n överhuvudtaget skulle VILJA ta det fulla ansvaret, eller kanske ännu mer KUNNA, då han, som jag förstod det inte ens var tillfrågad? Fullkomligt oacceptabelt ansåg vårdnadshavarna ånyo.

Det sista förslaget - eventuellt, beroende på vad tränarstaben skulle säga: Kanske var att barnet skulle få delta, tillsammans med EN vårdnadshavare, men endast mot kravet att barnets andre vårdnadshavare samt morfar skulle SKRIVA UNDER ETT DOKUMENT SOM MYNNAR UT I EN RÄTTSLIGT BINDANDE DOM, ATT LOVA OCH BEDYRA ATT ALDRIG SÄTTA SIN FOT PÅ ANLÄGGNINGEN MEDAN BARNET TRÄNAR (detta var för övrigt en huvudförutsättning i samtliga förslag).
Men vad faaaan är det frågan om, ställer man ju sig frågande?

Förvisso (poängterade föreningen via sitt ombud) kunde samtliga (barnet, båda vårdnadshavarna samt morfar´n) inträda som medlemmar i föreningen om man så önskade, (då ingen tidigare blivit uteslutna eller dyl) men konsekvensen av detta skulle vara att föreningen i det fallet skulle läggas ner med omedelbar verkan.
Nog skulle det alternativet kännas som mest lockande, må man erkänna.. Allra helst sedan man enligt MIN mening precis ställt ett försvarslöst barn i en utpressnings-situation i och med att man yttrar sig så som: ”-Gör du så, då blir det såhär” i negativ skuldmening.

Men. Det fanns, enligt vårdnadshavarna, ett stort MEN.
Grundfrågan lyder: -Varför sysslar man med idrott?
Svaret följer: -Av den anledningen att man som människa – stor som liten - väljer att ägna sin fritid åt det som intresserar en allra mest. Man ägnar sig åt det som man tycker allra bäst om att göra. Man skapar kamratskap, skrattar och ler. Detta gäller i alla åldrar, men är särskilt viktigt för barn och ungdom. När det gäller samtliga barn och ungdomar så är det vuxnas skylighet att ro i land deras förehavanden på bästa sätt.
Notera: PÅ BÄSTA SÄTT.

Vad handlade detta om egentligen?
Rent teoretiskt kunde man avge denna förklaring:
Ett barn fick som 5-åring ett verktyg för att kunna utöva en idrottsgren. Inget märkligt med det. Vi kan kalla honom för Oskar. Sedan blev Oskar framgångsrik inom sin idrottsgren. Han fick alla möjligheter som överhuvudtaget kunde erbjudas honom att utöva sin sport, landet över. Hela hans familj hade ett gediget intresse för idrottsgrenen, särskilt Oskars morfar, samt ett stort intresse för barnen och ungdomarna, kontakten med dessa samt deras deltagande däri. Oskars morfar utbildades av den aktuella idrottsgrenens förbund till domare i aktuell idrottsgren.
Som domare är man tydligen i denna idrottsgren direkt underställd förbundsstyrelsen, vilket av föreningen plötsligt sågs som mycket hotfullt.
Trots omfattande försök att få domarens licenser indragna lyckades man inte med detta. Då inga brister kunde påvisas i hans arbete som domare, gjorde man sig istället oförrätt av med barnbarnet (Oskar), för att på så vis göra sig av med hans morfar – domaren.
Barnet får alltså betala.

Sedan ställer man dessutom krav på vårdnadshavarna som STRIKT BRYTER MOT GÄLLANDE REGELVERK, och när dessa som VET vad som gäller inte accepterar dessa krav, ger man samtliga möjligheten att inträda i föreningen mot att föreningen då läggs ner, och barnet utpekas som skyldig till att alla de andra barnen och ungdomarna mister SIN möjlighet att utöva idrotten.

Vilka passande stövlar för vuxna människor att ställa ett barn i va? Och detta ska kallas för att leva i ett DEMOKRATISKT samhälle?

Som jag uppfattade det hela, ur ekonomisk synvinkel så var barnet i fråga helt skyddad av rättsskyddet, vilket möjliggjorde för familjen att driva frågan på tämligen höga nivåer, och detta var i all denna misär väl det enda som gladde mig i allt det sorgliga. .

Även om man som vårdnadshavare, onekligen skulle känna sig lockad av blotta tanken på att inträda i föreningen, så att densamma läggs ner och utplånas från jordeskorpan, så skulle jag nog inte valt det alternativet...

Detta för att jag anser att styrkan i en människa bevisas, när man har makten i sin hand att utplåna det som jämmerligen plågat en liten människosjäl under en längre tid, låta bli att utnyttja den makten.
Detta för att undvika att ställa någon annan liten människosjäl i samma situation.
Som fullt fungerande vuxen människa, bevisar man hellre att man är stark nog att låta bli att duka under för frestelsen man har i sin hand, som i detta fall skulle fördärva flera andra barns möjligheter.

Åter till grundfrågan inom idrotten: -Varför sysslar man med idrott?
Svaret följer: -Av den anledningen att man som människa – stor som liten - väljer att ägna sin fritid åt det som intresserar en allra mest. Man ägnar sig åt det som man tycker allra bäst om att göra. Man skapar kamratskap, skrattar och ler. Detta gäller i alla åldrar, men är särskilt viktigt för barn och ungdom. När det gäller samtliga barn och ungdomar så är det vuxnas skylighet att ro i land deras förehavanden på bästa sätt.
Notera: PÅ BÄSTA SÄTT.

Det finns ALLTID alternativa lösningar - bara man är slug nog att komma på dem.

Hur jag skulle ha gjort, har jag inte riktigt klart för mig, rent hypotetiskt sett. ;-)
Hur skulle Ni ha gjort?