Japp... Då var debuten i 85 U 10-16 avklarad. :-D

Med sämsta möjliga förutsättningar, åkte Robin iväg till Söderhamn, med en Fabriksny motor, oinkörd pga kraftigt oväder, uppbestyckad till drunkning med bränsle och olja, och på det en som vanligt obrukbar Söderhamnsbana...

Alla som har varit i Söderhamn, vet väl hur det ser ut.... :-S

Lika förbannat tog han sig till A-Final bland ca 50 st andra, utan delad varvräkning mellan 10 -16,  var han 4:a i första startböj i finalen, höll mellan 6-8 placering tills halva heatet gått, och gick sedan i maskindepå med ett tändstift som ju väl inte liknade någonting med tanke på bränsletillgången...

Va fanken - Ingen Minns En Fegis! :-D

Nya tag i Njurunda, med en inkörd motor, och rätt bestyckning!

Jajjamen... Sist Robin var här var den 10/9 2006, då med en Kawasaki KX 65 dagen efter "framtandskraschen" i Gävle...

Generalen hade ett arrangemang och Robin kom totaltrea för dagen...

Nu - två år senare och två förarklasser högre är han tillbax igen på Helsinge Motorstadion, och facit på hur den första 85 U tävlingen bland 53 st andra har gått återkommer vi med i morgon... :-D

Ja, så var en tidsera förbi, den som kallas för "Guldhjälmen" i folkmun.

Guldhjälmskonceptet i sig, tycker jag är ganska bra, och nyttigt just eftersom det är en väldigt lång period av utbildning, från det att barnen tar sina tre "hjälmar", men även de år som följer när de är kvar inom Guldhjälmsramarna och tävlar.

Klarsynt och vist ha vi ju fått se skillnaderna ack så många gånger på de förare som börjat som 85 U, eller bara gått ett kort tag i Guldhjälmen innan de kommer in i 85 U klassen, kontra en kille eller tjej som gått inom Guldhjälmsramarna i flera år.
Ibland önskar man att det var lite mindre vuxenprestige, för barnens skull. Man ska vara i den skolklass där man har något att hämta för att behålla det roliga - anser jag.
Barn som inte är mogna att komma upp i nästa årskurs i den kommunala skolan blir kvar i densamma årskurs tills dess att de är mogna att gå upp i nästa också - var är skillnaden kan man fråga sig?

Den 19 Juni 2005 körde Robin sin första tävling - ett KM på Klingre i Örnsköldsvik. Placeringen ska vi inte prata om, annat än att man kan säga att det inte fanns någon bakom honom i resultatlistan. Alla har vi börjat någonstans - eller hur?
Två månader senare, den 20 Augusti stog han som segrare i ännu ett KM på samma bana, i samma startfält, och fick den dagen sin Guldhjälmslicens i sin hand.
"-Ge den grabben ett par år, och han blir grym", sa en av ledarna då, som hade honom i träning.
Samma år stog han som totaltvåa, i KM-Serien som kördes i Norabygden, med samma poäng som totalettan.

I Augusti 2006 avgjordes DM för de större klasserna i Strömsund och Krokom i den så kallade Jämtfräsen, där även Guldhjälmarna deltog, dock officiellt utanför DM.

Robin vann alla 4 heat - med råge, då med en Kawasaki KX 65.

Sedan har det rullat på under åren, blandade resultat, men mestadels lysande resultatsiffror.

Robin engagaerade tidigt en stab av människor runt sig, som alla har sina alldeles egna uppgifter, och i dag utgörs hans team av 12 st, varav 6-7 st ALLTID finns med på tävlingarna runt om.
Robin har fyra mekaniker som sysslar med varsina saker, där Micke och Morfar´n är huvudaktörer.
Robin har även turen och lyckan att ha en MotoCross Domare i sitt team - Nämligen Morfar´n, som själv vunnit SM i Dragracing på Snöskoter.

Ett särskilt minne som berättar en hel del om hur ANDRA utomstående ser på Robin, hämtar jag från GR SaneringsCup i Ljusdal i år:

Robin kom från starten och ur startkurvan som 18:e man, och hade rätt kort tid på sig att göra någonting bra av det som var, eftersom Guldhjälmarna inte kör så länge.
Han åkte då som alltid med en elegans som är slående, och en stabilitet få har skådat vid så unga år, och lyckades ta sig till en fjärdeplats i heatet.
Människor tog emot honom med stående ovationer när han åkte genom returfållan. De klev upp på, och hängde sig över staketet applåderandes när han kom...
It Was THE BLACK BEAUTY Of DirtRacers! #60

Det har varit många turer med Robin under åren, men han har alltid någonstans vetat att han har alla möjligheter framför sig att kunna gå precis så långt han vill - och lite längre.

Han har fått alla möjligheter han har behövt, både materiellt och när det gäller träning, men den största läxan han fått lära sig är att man måste bygga en inre styrka för att lyckas, och att alla prestationer är hans egna. Det som man kan säga har varit svårast för honom att acceptera under alla år är det faktumet att det tycks vara förjävla fult att vara duktig. Det är något jag inte tror att han än i dag - eller någonsin kommer att acceptera, av den enkla anledningen att HAN VET vad som krävs för att lyckas, och beundrar ALLA ANDRA som gör detsamma.

I år sa en väldigt högt uppsatt ledare:

"-Robin har gjort sig ett namn, genom sitt sätt att köra och han har gett Norabygden ett värdefullt ansikte utåt. Han har blivit väldigt duktig att åka, det finns ingenting annat att säga om det."

Mot höstkanten, tog vi beslutet att överföra Robins tävlingslicens till SHRA Örnsköldsvik, mest för att Robin verkligen var i behov av att få känna att han var neutral, att allt han gjorde, och orsaken till att han ens sysslar med motocross är hans egna viljor, beslut och prestationer.

Han åker enbart för sin egen skull, och det behövde han känna.

Däremot så tränar han fortfarande som vanligt i Norabygdens regi.

Inför tävlingen i Strömsund sa Robin:

"-Nu mamma, Nu ska jag visa dig att jag är klar i Guldhjälmen."

"-Prova, svarade jag."

Och han provade, han fullföljde sina planer och han uppnådde sitt mål, återigen på ett mycket vackert sätt.

Han vann överlägset, i tre heat av fyra, varav han inte ställde upp i det, fjärde beroende på tekniska problem redan från starten.

Skit händer snabba grabbar, men jag tror inte att någon av oss överhuvudtaget tänkte tanken att säga emot honom när han uttryckte sin vilja att begära uppklassning till 85 U.

Robin är klar i Guldhjälm nu.

Nu börjar han i en ny skola, och jag tvivlar inte alls på att han reder ut den också, på samma eleganta sätt som tidigare.

Han är lärd att ALLTID tro på sig själv - No Matter What.

Robin har just fått sin 6:e Kawaskai sedan maj 2005, och nu mina vänner:

Nu spottar vi i nävarna och växlar upp för den grova skogen - igen, och glöm ALDRIG bort, att Ingen Minns En Fegis!

/Kim

Är att man nu kan meddela att Robin från och med i går är Internationellt Licensierad Ungdomsförare i klassen 85 U 10-16... ;-)

Gladast är Robin!

Ingen Minns En Fegis! :-D

"...The GreatMinded Winner Takes It All..."    ;-)

Och i kväll ser det ut så här... ;-D

Tack till Er som gör det möjligt för mig att alltid ta om taget, No Matter What!

Morfar & Monica, Morbror Peter, Mormor & Birger, Moster Annika & Kusinerna. :-D

INGEN MINNS EN FEGIS!

Så här var det i gårkväll... ;-D

...är nu avklarad, och vad säger man?

Två solklara heatsegrar igår, och en solklar heatseger i dag i ett startfält av 16 st grabbar lika taggade allihopa... :-D

Och sedan ett lika solklart maskinhaveri på startplattan, som hindrade deltagandet i det sista heatet.

Robin är mer än nöjd ändå, han vet så väl att skit händer snabba grabbar, och han vet lika fullt att han alltid får ordning på prylarna igen :-D

Finast i helgen:

Att Robin tar ALLA motståndare i handen och tackar för en bra tävling, när han just mottagit pris som näst siste man. Det är hjärta det.

Näe, hörrni vänner. Nu spottar vi i nävarna och växlar upp för den grova skogen - igen.

Next Race: GR SaneringCup i Söderhamn.

Och kom alltid i håg att:

INGEN MINNS EN FEGIS!